mamma, pappa och två barn myser i sin säng

EDITA HALAS PHOTOGRAPHY

FAMILJE- & BRÖLLOPSFOTOGRAF

SOM UTGÅR FRÅN ÖREBRO MEN BEGRÄNSAR SIG INTE TILL DET

Det är sommar, jag är ofta hos min farmor och älskar att hänga med min kusin Erik. Han är cool. Jag är kanske 6 år och han 5? Nästan varje dag ljuger vi för farmor, och säger att vi ska plocka blommor på en äng nära huset, men i själva verket rymmer vi till floden en bit längre bort - dit vi inte får lov att gå själva. 

 

Min lillasyster som är 3 år känner till vårt tilltag men vi lurar henne att stanna hemma med ett löfte om att hämta vattnet från floden i en plastpåse. Ibland lyckas vi infria löftet, ibland är plastpåsen trasig och vattnet rinner ut på vägen hem.

 

Jag minns en särskild dag på rymmen med Erik, han och jag - the cool kids går till floden och badar. Erika står vid grinden och vinkar godtroget hejdå. Hon påminner oss om vattnet i påsen.

Vi lovar på heder och samvete. 

 

Där vilar vi på flodens steniga strand, jag blundar och känner stenarna skava mot ryggen och solen stråla bränna i ansiktet, vatten som torkar mot den solvarma huden. Solljuset bländar trots att jag blundar, och jag hör floden. Plötsligt dyker pappa upp med Erika sittandes på axlarna. Han skäller på oss, men bara lite och det känns mest pliktskyldigt för att leva upp till den förväntade papparollen. Innerst inne tycker han nog att vi är överraskande självständiga och har växt upp förbi hans uppfattning av vår ålder. 

 

Den dagen och de känslorna är mitt happy place. En bekymmerfri solig dag vid susande vatten, och med en känsla av att vara med om ett litet men ändå fantastiskt äventyr. 

 

Jag har kvar många fotografier från min barndom, någonting jag är oändligt tacksam till mina föräldrar för. Bilderna har hjälpt mej etsa fast barndomsminnen. Jag minns de situationer bilderna är tagna, och allt som hände däromkring. Fotografier hjälper cementera ett flyktigt minne till någonting fysiskt. Man landar i det taktila & berörs på ett annat sätt än med bara minnet. 

 

Ibland undrar jag om vårt lilla äventyr vid floden den där dagen hände på riktigt… Jag önskar att jag har en fotografi att titta på. Så jag kan känna mej helt säker på att det är sant. 

 

För inte längesedan snubblade jag på en bild där min far pussar mig då i tinningen. Jag var 3 månader då bilden togs. Det finns en i princip identisk bild på Esther när hon är 5 månader och jag pussar henne i pannan. Att vi är så lika, han och jag. 

 

Ibland häpnas jag över hur snabbt mina första 37 år har gått, och bävar i samma stund för hur snabbt de nästkommande 37 kommer att flyga fram, precis som för min pappa. 

 

Detta är nog mitt ”varför jag fotograferar” i ett nötskal. Jag känner glädje men även något slags sorg och längtan efter stunder som bara försvinner. Fotografi påminner mig att vara tacksam och uppskatta

livet just nu… Därför fotograferar jag min familj och andras familjer så mycket jag bara kan. 

 

Jag heter Edita. Jag är 37 år gammal. Dotter, syster, vän, fru och mamma. 

Och jag är  en familje- och bröllopsfotograf. 

Jag är här för att ”frysa” ögonblick ur ditt liv och rama in dem för dig. 

Kanske tittar dina barn på fotografierna om, säg, 37 år, och upptäcker likheter mellan dig och sig själva. 

Och fylls med glädje.

Logo%20gold%20leaf_edited.png

EN BERÄTTELSE

OM DIG, DIN FAMILJ,

DIN DAG

wedding couple, bröllopspar, boho bröllop
wedding ring

MIN PORTFOLIO

Logo%20gold%20leaf_edited.png

"It's a funny thing when you think about it — time.

 

Your sister sings a couple of bars of Rocky and for a split second I could smell the ring again, and then she tells me that when you were little kids you watched a lot of my movies and I'm thinking for a moment about my kids, when they were little, messy hair and matching pyjamas and all that stuff, and I swear to you, I can see it all so very clearly. I could just reach out and touch it.

 

In my experience, Kevin, there's no such thing as a long time ago.

There's only memories that mean something and memories that don't."

Silverster Stalone,

"This is us"