Mors dag

För ett tag sedan hörde jag en interview av en kändis på radio. Jag kommer inte ihåg vem det var. Likaså minns jag bara en fråga som ställdes till henne och den handlade om hur det kändes att vara en mamma. Hennes svar var: "Jag har aldrig förr varit så här lycklig och samtidigt så här ledsen i hela mitt liv"..

Jag är så lycklig att vår Esther blev till, att hon överlevde näringsbrist i min mage, att hon överlevde födas med ett kejsarsnitt, bli sondmatad i början; hon ger så mycket glädje till alla som känner henne. Och jag är samtidigt så ledsen över mindre roliga saker som kan eller ska hända henne under åren framöver: tonårskrisen, själv-tvivel, a broken heart (för att "nothing breaks like a heart" enligt Mark Ronson och Miley Cyrus), you name it... Och tyvärr ska jag inte kunna skydda henne från allt ont..

Å andra sidan, det är ju genom våra motgångar som vi, människor, blir äkta människor och lär oss uppskatta livet.

Och för att citera en till människa i mitt inlägg (det tydligen räckte inte med två ovan :D ):

"Jag önskar att jag kan ge henne styrkan att älska sig själv för den hon är, inte för den andra tycker hon ska vara", Josefin, mamma till My, på bilderna längre ner..

Det är nog vår viktigaste uppgift som mammor..